Ibland önskar jag att jag kunde samla mod till mig, bara släppa taget och kasta mig ut. Men jag tänker för mycket på vad som tidigare hänt och väljer därför att avvakta........ På så sätt undviker jag att bli sårad och väljer leva i det omedvetna. Men jag vet också att livet handlar om att både göra enkla som tuffa beslut och trots att viljan finns där är det ändå något som håller mig tillbaks....... Men det är väl alltid så att första steget är svårast att ta I guess?!