Något jag har börjat fundera på allt mer tiden går är vad hände egentligen med dom som var på mig och min vänner i grundskolan?! Jag minns än idag vilka diskussioner det kunde bli på slöjden över hur en hund skulle uppfostras, vilken sport och vem som skulle lyckas bäst. Själv var jag sällan delaktig i någon av dess diskussioner utan fick påhopp om mitt femenima beteende och min hudfärg eftersom där var det enda jag skiljde mig åt från dom ''notrmala'' indeviderna. Men trots allt jag och alla andra fick utstå dagligen var det ändå vi som drog det längsta strået, vi alla har ett fast jobb, vi tjänar bra, men det är inte det viktigaste..... Vi lever ut våra drömmar och tack vare dessa patetiska människor som ständigt förskte trycka ner oss gav oss motivation att lycklas i livet och uppnå våra drömmar! Jag har tidigare sagt att jag aldrig såg mig osm mobbad i grundskolan, vilket jag fortfarande inte gör eftersom jag la aldrig någon energi på att bry mig om dom som överhuvudtaget försökte ge sig på mig, varför skulle jag?! Ibland undrar jag varför dessa onödiga ord?! Varför räkna ut oss för att sedan inse att allt ert slit på att försöka trycka ner oss andra dagligen har bara gjort att vår överlevnads instinkter blivit starkare, för att sedan inse hur ni sakta men säkert tinat bort, vilket är också tragiskt, vad hände med era drömmar och era mål egentligen?!