Efter alla intervjuer och flytt som varit har jag mer ellerm indre tröttnat på att blogga... Att vara en offentlig person är jobbigt eftersom alla förväntar sig något av dig dagligen, det är mitt jobb mer ellerm indre. Jag har börjat på prestationsångest helt enkelt och livrädd göra er missnöjda... Men för varje komentar jag fått har det hållit min motivation uppe. Ni kännerm ig på ett sätt många inte gör och min blogg är en slags avskrivningsbok mer eller mindre. Men det hsr givetvis sina för och nackdelar...
Ibland när jag ser tillbaks på livet innan kan jag sakna det, innan bloggen tog fart, jag var "normal" och ingen brydde sig mer än nödvändigt om mig. Idag när jag går på stan känner jag hur blickarna dras mot mig och alla vet vem och vad jag är. För varje intervju jag medverkar i är det som att ge sig ett slag mot sig själv... Men varför jag gör det är för att visa almänheten att JAG MOLLY FUCKING NILSSON är som vem osm helst, jag råkade bara fått ta en omväg genom livet, thats it!
Ibland när jag ser tillbaks på livet innan kan jag sakna det, innan bloggen tog fart, jag var "normal" och ingen brydde sig mer än nödvändigt om mig. Idag när jag går på stan känner jag hur blickarna dras mot mig och alla vet vem och vad jag är. För varje intervju jag medverkar i är det som att ge sig ett slag mot sig själv... Men varför jag gör det är för att visa almänheten att JAG MOLLY FUCKING NILSSON är som vem osm helst, jag råkade bara fått ta en omväg genom livet, thats it!
