Jag får daglöigen mail av yngre och äkdre ts som vill komma ut och leva det liv dom drömmer om och inte ritkgit vågar ta klivet ur... Alla är vi olika och vissa behöver det ta längre tid än för andra! Att jag väntade på min tur var pga familjeförhållanden och att jag inte kände mig dels mogen eller ha orken för att genomgå det som skulle görs.
Idag är jag glad över att det fick ta sin tid, jag är glad att det som hände då fick mig stanna upp och fokusera på andra saker. Allt händer av en anledning och det tror jag även gjorde mig mig. Klart jag var rädd i början, absolut! Ville knappt åka buss eller gå i affärer ensam etc. Jag var ständigt orolig över att någon skulle komma fram och göra något obehagligt...
Men ju mer man kommer in i det hela, desto självsäkrare blir man. Steget ut är inte enkelt, men allt kan inte vara enkelt jämt! Vissa saker måste vara jobbigare än andra. Det är så vi växer som människor. :) Men det jag lärt mig allra mest är att man ska dels kunna gå tillbaks och acceptera det förflutna. Allt för många transsexuella väljer att dölja det och på så sätt är risken större att problemet återstår att inte finna ro i sin egna kropp...
Idag är jag glad över att det fick ta sin tid, jag är glad att det som hände då fick mig stanna upp och fokusera på andra saker. Allt händer av en anledning och det tror jag även gjorde mig mig. Klart jag var rädd i början, absolut! Ville knappt åka buss eller gå i affärer ensam etc. Jag var ständigt orolig över att någon skulle komma fram och göra något obehagligt...
Men ju mer man kommer in i det hela, desto självsäkrare blir man. Steget ut är inte enkelt, men allt kan inte vara enkelt jämt! Vissa saker måste vara jobbigare än andra. Det är så vi växer som människor. :) Men det jag lärt mig allra mest är att man ska dels kunna gå tillbaks och acceptera det förflutna. Allt för många transsexuella väljer att dölja det och på så sätt är risken större att problemet återstår att inte finna ro i sin egna kropp...