Att vara deprimerad är något jag aldrig förstått innan och ännu mindre att man kan ta sitt liv. Jag har alltid tänkt att gå och klipp dig och skaffa dig ett jobb. Idag vet jag att det är enkelt att tycka och tänka fören man är i liknande situation. Jag kommer nog aldrig helt förstå mig på varför man vill ta sitt liv. Jag tycker livet är oftast härligt och underbart. Jag har sällan dåliga dagar och mycket är för att jag tacksam för allt jag får vara med om och fått göra.
Att vara deprimerad är inget lätt och att tillslut se en utväg som får slut på allt måste vara hemskt. Jag har aldrig hamnat i dessa tankar. Men jag kan absolut förstå dom som gjort eller gör detta. Jag brukar anse självmord är som en feg utväg, fly från allt och lämna allt kvar hos nära och kära... MEN man måste också ha i åtanke att man aldrig gått i samma skor som personen i fråga. Jag jobbar än idag på att försöka acceptera dessa lösningar och det är trots att jag själv haft en i min närhet som gjort just detta. Jag kommer kanske aldrig riktigt förstå mig på eller kanske ens kunna acceptera att det var "okej". Jag accepterar beslutet personen i fråga tog, men har väldigt svårt att lägga tid på sorg pga beslutet den tog.
Det krävs enormt mod för att göra detta och att komma till den insikten att detta är den bästa lösningen för alla i sin omgivning. Men gör man ett val som detta får man ha sin sorg och sen får det vara bra. Han gjorde det som var bäst för honom. Jag har sällan något mellanläge och när det kommer till självmord har jag väldigt svårt att acceptera fullt ut. Jag kommer alltid tycka det är en feg utväg, men vill alltid ha i bakhuvudet att det både krävs mod för ett sådant beslut och man vet aldrig hur personen haft det. Jag vet bara min verision hur det var att få frösöka ta sig samman.
Att vara deprimerad är inget lätt och att tillslut se en utväg som får slut på allt måste vara hemskt. Jag har aldrig hamnat i dessa tankar. Men jag kan absolut förstå dom som gjort eller gör detta. Jag brukar anse självmord är som en feg utväg, fly från allt och lämna allt kvar hos nära och kära... MEN man måste också ha i åtanke att man aldrig gått i samma skor som personen i fråga. Jag jobbar än idag på att försöka acceptera dessa lösningar och det är trots att jag själv haft en i min närhet som gjort just detta. Jag kommer kanske aldrig riktigt förstå mig på eller kanske ens kunna acceptera att det var "okej". Jag accepterar beslutet personen i fråga tog, men har väldigt svårt att lägga tid på sorg pga beslutet den tog.
Det krävs enormt mod för att göra detta och att komma till den insikten att detta är den bästa lösningen för alla i sin omgivning. Men gör man ett val som detta får man ha sin sorg och sen får det vara bra. Han gjorde det som var bäst för honom. Jag har sällan något mellanläge och när det kommer till självmord har jag väldigt svårt att acceptera fullt ut. Jag kommer alltid tycka det är en feg utväg, men vill alltid ha i bakhuvudet att det både krävs mod för ett sådant beslut och man vet aldrig hur personen haft det. Jag vet bara min verision hur det var att få frösöka ta sig samman.
skriven
Jag kan bara berätta hur jag har upplevt det under min depression när jag inte ville leva längre.
När det var som värst så var det inte mycket man kunde göra eftersom du styr inte över dina tankar utan dina tankar styr dig. Det har överhuvudtaget inget att göra med feghet eller mod om man väljer att ta livet av sig, jag vet eftersom jag har både tänkt tanken och har försökt att ta livet av mig.
Jag kände att jag var en besvikelse och en belastning för både mig själv och andra.
Man är som en missbrukare, man har inga problem om man inte lyckas att erkänna det för sig själv.
Det enda sättet som jag kunde förklara det på för min läkare var att jag inte ville leva längre, men jag ville inte dö.
Jag har råkat ut för människor som har sagt åt mig och att rycka upp mig och att vi blir alla ledsna någon gång. Att vara ledsen och att vara deprimerad har inget med varandra att göra, man är inte deprimerad för att man är ledsen och man är inte ledsen för att man är deprimerad.
Min depression beror på stress, att försöka göra allt och lite till, att inte kunna säga nej till jobbet, att försöka hjälpa alla andra istället för att hjälpa mig själv.
Det är som sagt ingen lätt grej att förklara, men jag hoppas att det hjälpte dig att förstå lite bättre.
skriven
George hajjar tugget Andreas, han är ju framgångsrik och känd du vet lololololol