Vad är ditt mål med bloggen?

Jag vet inte om jag har något direkt mål, bloggen handlar om hur livet ser ut som öppet transsexuell inom Skarabrog och hur en vardag kan se ut. Det som skiljer mig mest från andra transsexuellabloggare är att dom går på hormonbehandling och det gör inte jag, på det sättet sticker jag ut lite extra. Jag vill visa folk att man kan få vara den man är och att det är inte hormonerna som avgör om du är en kille eller tjej, det gör man helt och hållet själv! 


När insåg du att du hade fångats i fel kropp?

Redan som liten var jag speciell och kunde aldrig identifiera mig med killarna. Bilar, slåss med pinnar eller brottas låg inte i mitt intresse. Jag gillade springa runt med toffsar i håret, leka med gosedjur och läsa böcker om marsvin. Min mamma berättade att jag var 3 år första gången jag sa att jag var en tjej, hon försökte övertyga mig om att jag var en kille, men det gick liksom inte, redan som liten var jag väldigt bestämd, haha! Vid 12 års ålder kollade jag, min bror och min pappa på en dokumentär om Transsexuallism, där en 16 årig pojke skulle bli en flicka. Efter den dokumentären viste jag vad som var fel på mig. 


Hur tog släkt och vänner det när du kom ut som transexuell?

Dom tog det faktiskt bättre än vad jag trodde, vist det var väl lite små konstigt i början för oss alla och det är på sätt och vis en sorg. En han ska bli en hon, det tar sin tid att bearbeta och det måste man ha förståelse för. Men idag är det inte något konstigt och dom vet att jag är samma person som idag som för 2 årsen, men vist hade jag en reservplan utifall det skulle gå snett!

Hur reagerar folk du inte känner då du berättar att du är transa?

Till att börja med är det en stor skillnad mellan att vara Transa/Transvestit och Transsexuell och mer om det kan du läsa på länken nedan :) För det andra så har jag inget måste att berätta att jag är Transsexuell vid en första träff på stan eller på krogen. Däremot om jag ska på en dejt säger jag som det är och hur det ligger till, jag vill inte bygga upp falska förhoppningar hos mig själv eller hos någon annan.

http://itsallfake.blogg.se/2013/february/skillnad-pa-transpersoner.html


Vad jag förstår attraheras du av män? har du någon gång tjuvkikat på någon i duschen eller i omklädningsrummet?

Det stämmer, jag attraheras enbart av män och ser mig nu mer som hetrosexuell, oavsett vad andra tycker. När det gäller det där med omklädningsrum antar jag att du syftar på då jag levde som kille och kan vara ärlig att säga att jag älskade gymnastiken i skolan, men hatade omklädningsrummet. För mig var det värsta momentet, men mycket var till att jag inte kände mig bekväm som kille och att jag inte ville se vad mina klasskompisar hade mellan benen. Jag minns än idag att jag la fokus på att titta ner på golvet, taket, kaklet eller på min handduk, för mig har det inte varit aktuellt att kolla in någon kille i duschen, bara tanken får mig att må illa. Jag var fullt fokuserad på att komma ut därifrån så fort som möjligt.


Hur ser du på operationen är det något du tänker gå igenom?

Jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja operera mig, en operation är alltid en operation och bytt är bytt, kommer aldrig mer igen, det är något man måste tänka på! Sedan är min operation inte på tal fören om några år, jag har god tid att bestämma mig, men skulle jag bestämt mig idags läget hade mitt svar blivit NEJ. Jag tänker långsiktigt, hormonbehandling ska man ta livet ut och kan orsaka blodproppar. Desto äldre vi blir ökar sannolikheten för blodproppar, en dag kommer jag behöva sluta med hormonbehandling och då kommer min kropp gå tillbaka till sitt förflutna.


Vad är ditt dagliga motto?