Tidigare denna veckan, alltså tisdags fick jag veta att gården jag jobbar deltid på ska nu säljas och egentligen i sig rör det kanske inte mig jätte mycket eftersom jag har dubbla löner med det jobbet och vill jag hitta nytt kommer jag göra det och redan fått lite förslag.
Men det finns en sak jag oroar mig väldigt mycket över och det är nämligen korna... Köper fel bonde gård kommer dom få en enkel biljett till slakteriet och varje gång jag tänker på detta börjar jag alltid gråta... Vissa av er kanske tänker "äh det är bara en av flera kor i världen" eller "du kommer över det". Givetvis kommer jag komma över det förr eller senare, men bara insikten att djuren jag jobbat med i snart 2 år kanske inte kommer finnas är riktgit hemskt!!! Jag trodde aldrig jag skulle lipa för en ko och ännu mindre ett djur som inte är mina egna, haha! Men varje gång jag städar efter ett pass kollar in i deras stora mörka ögon tänker jag "jag vet om något som ni inte vet..."
Alla gånger man hjälp in någon som är halt i sjukstugan, hjälpt in en kalv och dens mamma i kalvboxarna, suttit och väntat på min chef när en av dem fått kalvförlamning eller kvigor som man lärt in en melodi som varje gång man visslar går ut ur samlingsfollan, kor man ropat höger till som förstår att grinden står öppen och går in, alla gånger man jobbat över pga att något hänt eller dragit ut på tiden, kor som studsar eller galopperar in i gropen och alla små kalvar man gått med från kalvningsboxarna till kalvstallet som börjar bli allt mer tomt på djur. Alla små kalvar som blivit sjuka man inte trott skulle klara sig och tillslut återhämtar sig. Känslan är obeskrivlig och för vissa är detta svårt att förstå hur man känner för dessa djur. Kor är oerhört intelligenta och fattar mer än vad man tror. Jag skiter egentligen om jag får ha kvar jobbet eller ej, bara rätt person tar över och dom får leva vidare, det är allt jag bryr mig om <3
Därför har min uppdatering varit dålig, jag har inte orkat eller känt inspiration. Sovit uselt pga oro vad som ska ske med dom... Gemför man mig idag och i gymnasiet skulle man aldrig tro att det var samma person. Då såg jag kor som ful, äckliga och luktade bajs precis som många andra gör. Jag vistades inte mer i ladugården än vad jag behövde och var ofta "sjuk" under mina ladugårdsturer... Idag är dom söta, fina och alla har sin personlighet. Jag fick vara jag på jobbet, känna att jag var duktig och lämna bloggandet. Djur är fantastiska, kanske jag jobbar med kor på nytt eller kanske inte... Allt jag haft i tankarna de senaste dagarna är tjejerna och hur det kommer går för dem <3
