En diskussion som ofta kommer upp när jag är bland mina vänner och som jag finner oehört intressant är livet som hemmafru. Jag respekterar andras syn på livet och hur dom ser detta, men tycker det är så oehört intressant :) Som ni vet har jag inga som helst problem att vika mitt egna liv åt en man och enbart lägga allt fokus på honom för att han ska lyckas + barn när det tillkommer.
Jag skulle utan några som helst problem kunna gå upp kl 05:00 för att göra iordning frukost, stryka hans kläder innan han går mot jobbet för att därefter somna om eller gå mot gymmet innan jag tar tag i dom dagliga sysslorna i hemmet så som disk, städning, tvätta, hälla upp ett bad, planering matlagning, storhandla, boka tapelserare, hämta från kemtvätt, besikta bilen, tvätta bilen, ringa reparatör om något krånglar tex diskmaskin, stå som värdinna inför hans eller gemensamma bekanta, sköta om honom när han är sjuk, hämta/lämna ungar vid dagis/skola etc
Många av mina vänner tycker detta är helt banalt att jag kan tänka mig lägga undan mitt eget liv för någon annan och säger att det skulle bli tråkigt i längden. Men jag ser det inte som så, jag har inget emot att lyfta fram och underlätta min framtida mans liv. Jag trivs med att göra hemmasysslor och göra ärenden på stan eftersom det redan är en stor del av mitt liv så vad är skillnaden?! Blir jag hemmafru i framtiden vilket jag är 100% säker på att jag kommer bli är det min plikt att betjäna mannen och göra hans liv enkelt. Sen till att jag kommer bli uttråkad tror jag knappas det eftersom det finns alltid saker att göra i hemmet, sortera om kryddor, putsa inredning, gå ut med sopor, listan kan göras lång men det kommer alltid finnas saker att göra, givetvis kommer vissa dagar kännas roligare än andra, men så är det väl me varje jobb skulle jag tro?! :)
Vissa kvinnor anser det är nedvärderande att vara hemmafru, men jag ser det som vilket jobb som helst min uppgift är att hålla mannen i ljuset, that's it :)
Jag skulle utan några som helst problem kunna gå upp kl 05:00 för att göra iordning frukost, stryka hans kläder innan han går mot jobbet för att därefter somna om eller gå mot gymmet innan jag tar tag i dom dagliga sysslorna i hemmet så som disk, städning, tvätta, hälla upp ett bad, planering matlagning, storhandla, boka tapelserare, hämta från kemtvätt, besikta bilen, tvätta bilen, ringa reparatör om något krånglar tex diskmaskin, stå som värdinna inför hans eller gemensamma bekanta, sköta om honom när han är sjuk, hämta/lämna ungar vid dagis/skola etc
Många av mina vänner tycker detta är helt banalt att jag kan tänka mig lägga undan mitt eget liv för någon annan och säger att det skulle bli tråkigt i längden. Men jag ser det inte som så, jag har inget emot att lyfta fram och underlätta min framtida mans liv. Jag trivs med att göra hemmasysslor och göra ärenden på stan eftersom det redan är en stor del av mitt liv så vad är skillnaden?! Blir jag hemmafru i framtiden vilket jag är 100% säker på att jag kommer bli är det min plikt att betjäna mannen och göra hans liv enkelt. Sen till att jag kommer bli uttråkad tror jag knappas det eftersom det finns alltid saker att göra i hemmet, sortera om kryddor, putsa inredning, gå ut med sopor, listan kan göras lång men det kommer alltid finnas saker att göra, givetvis kommer vissa dagar kännas roligare än andra, men så är det väl me varje jobb skulle jag tro?! :)
Vissa kvinnor anser det är nedvärderande att vara hemmafru, men jag ser det som vilket jobb som helst min uppgift är att hålla mannen i ljuset, that's it :)