Tiden har både varit min bästa och värsta fiende sen dagen jag kom ut som transsexuell..... Det har varit mycket skratt och även massa tårar. Men det jag alltid har burit med mig är att klarar jag bara detta klarar jag allting. Vissa dagar har varit betydligt jobbigare än andra, tankar på om det var bättre förut eller om man verkligen ska pina sig genom detta, är det värt?! Engång påverkade alla påhopp, blickar och komentarer mig, men det gör dom inte på samma sätt idag. Jag var rädd att jag inte skulle hitta någon eller att ingen skulle kunna se mig för den personen jag är och inte det jag engång var, men det är jag inte idag. Idag vet jag att det kommer inte bli några problem och det finns personer där ute som ser oss TS-tjejer antingen om vi har gjort könskorigeringen eller ej som ändå tar oss för dom vi är och inte det vi varit. Jag har genom gått det värsta och vet med mig att nu kan jag inte vända om för inom kort har jag nått mitt mål, det har varit en väntan men som sagt trots allt negativt kommer det belöna sig i slutet, det är ingenting jag tror utan någonting jag vet!


Jag står stabilare än någonsin i mina klackar!