Barbie & Ken!

Jag vet inte om det är jag som inbillar mig eller om det faktiskt är så, men det känns som så många människor runt om mig förväntar sig så mycket av mig.... Givetvis är det smikrande, men sätter också en väldans press på mig av man jag ska leverera om ni förstår vad jag menar. Många ser och hör att det går bra med bloggen och mitt deltidsjobb, vilket jag också tycker är kanon, men när det kommer till mitt privatliv känns det som folk förväntar sig mer av mig.... Jag får rätt ofta höra


''Ja Molly, när tänkte du skaffa kille då?'' ''Hur går det med killarna'' ''är du på G med någon?'' eller ''saknar du inte att ha en man i ditt liv?'' etc....


Jag brukar ofta skylla på min Transsexuallism som sätter P i förhållandesbiten, men så har aldrig fallet varit, mer en ursäkt och ett sätt att få tyst på dom.... Jag är så himla rädd över vad folk ska säga om personen träffar, är han en typisk Mollytyp, dom passar verkligen inte ihop, har du sett hur han ser ut, jag trodde hon skulle hitta något bättre etc...  Jag kanske bara är nojjig men man har ett helt annat fokus idag och det är rätt så jobbigt.


Det jag med nästa 95% säkerhet vet om är att folk förväntar sig att jag ska komma hem med en riktigt bratt, 08 (inget illa ment mot er), bakåtslickat hår, märkesnörd och kommer från en fin familj. Det folk förväntar sig är en ken brevid barbie helt enkelt **urk** Det är den beskriviningen folk ger mig på en passande kille till mig..... Förlåt att ni behövt läsa detta, men kände bara att jag behövde spy lite grann, haha!