Något jag har tänkt på allt mer på senaste tid ju längre jag kommit i min utredning och desto närmare mitt mål jag börjar bli är återblickar från det som varit eller hur skulle livet sett ut om allt vore som det ''skulle''... Alla människor man mött och personer man engång var tillsammans med, vissa saknar jag mer än andra. Men det  fanns ändå en annan sorts frihet än vad jag har idag. Det är inte så att jag ångrar mitt val, absolut inte! Men ibland är det skönt att bara tänka tillbaks och minnas det som engång var och hur det var.... Även om tanken på en återvändo skrämmer mig finner jag ändå något lugnande i det hela, svårt att förklara! Jag tror detta är viktigt för alla männsikor att bara sätt sig ner och tänka tillbaks på det som gjort oss illa eller fått oss må dåligt för att kunna bearbeta det på bästa sätt.