Alla i min ålder som jag mer eller mindre känner har barn och det är helt okej tycker jag! Däremot har jag väldigt svårt att relatera till ett barn eftersom jag är så långt ifrån detta man bara kan komma, haha! Asså bara tanken på mig i högklackat springandes efter en unge får mig att få lite smått panik, haha! Barn är super söta men tanken att aldrig få dom timmarna man behöver och ständigt vara tillgänglig skrämmer mig lite...

Sen har jag all förståelse att det finns underbara saker med barn som se dom gå, deras första ord och bilder och följa deras uppväxt, absolut det köper jag! Men i mina ögon är barn ett abonemang du är låst till i 18 år och ibland mer, asså fatta vad hemskt, haha! Sen respekt till alla som har en eller flera, inget snack om saken, men jag ärinte där än och det kan få ta lååååång tid xD