Hej på er alla finisar. Hoppas allt är bra med er och att ni mår bra! Själv mår jag toppen och haft fullt upp hela dagen mer eller mindre. Som ni märkt har uppdateringen varit rent av kass och försöker varje dag att hitta inspiration till att blogga.

Många av er har säkert redan förstått att jag bor ensam. Det är givetvis på gott och ont. Jag trivs med det och inser mer och mer att jag var aldrig redo för ett förhållande. Sen att det också fick sitt slut hade också sina skäl. Poängen är att mycket av min frånvaro är för att jag inte haft orken.

Även om förhållandet började bra fanns det andra sidor. Sidor jag inte tänker ta upp här eller ens beröra i detalj. Vi var aldrig menade för varandra och ju mer tiden gick insåg vi båda detta... Ett förhållande handlar om respekt och hänsyn till varandra. Något mina och hans vänner insåg inte fanns. Jag är en person som säger vad jag tycker och tänker. Jag orkar inte drama mer än nödvändigt. Idag inser jag att detta varit det bästa som hänt och hoppas han känner likadant.

Allt var självklart inte kaos och mycket var bra också. Men när argumenten tog slut och det gick till onödiga ord, personangrepp, försök att trycka ner pga utseende, hudfärg, umgänge, familj... Fick jag nog och här är jag nu.

Jag vill inte säga att jag är ledsen för det är jag inte. Men ett slut är alltid ett slut. Jag vet idag att jag inte vill träffa honom en bra tid framöver och tror han känner detsamma. Vad vet jag?

Poängen är att jag har så pass mycket skin på näsan och tar det till mig. Därpå går jag vidare och lägger det bakom mig. Jag har 2 lägen. Antingen är jag all in eller inte alls. Jag vill inte träffa någon ny en bra tid fram över. Vare sig nu eller senare. Jag vill fokusera på det jag vill och tror på. Jag vet vad jag kan och klarar. Ingen kille i världen kommer kunna berätta för mig vad jag kan och inte kan.

Jag är möjligen singel igen. Men hellre det än att spendera en dag till med en person som ändå inte är menad för mig eller tvärtom!