Frustrerad

Att växa upp i en liten stad är inte alltid enkelt. Där rår den sterotypa normen överlägset. Personer som inte passar in i mallen. Dom får höra det i tidigt stadie. Därför är jag så väldigt glad att vi håller på att utvecklas framåt. Desto mer acceptans samhället får. Desto mer förståelse får vi för varandra. Men vi blir också mer uppmärksamma på allt negativt runt om oss också...

Jag hoppas att dagens ungdommar får en chans att vara sig själva. Utan att det ska klassas som konstigt. Jag kan än idag inte gå igenom orten jag är uppväxt i. Utan att det viskas om mig. Spelar ingen roll vart eller när. Att gå in i små butiker eller stora varehus är oftast likadant. Blickar och det viskas. Alla känner alla och ibland önskar jag att dom kunde skaffa en tv och almänbilda sig lite. haha!

Många gånger har jag lust att trycka upp kameran när jag vloggar i ansiktet på dem... Det som irriterar mig mest är när det är en och samma person som glor oavsett hur jag går klädd. Hade detta varit för några år sedan hade jag gått tyst och känt obehag. Idag irriterar jag mig endast på detta. Suget finns att fråga vad fan det är.

Dessutom hade dom väl haft något att snacka om på lunchen. haha! Att komma från en liten stad har sina för och nackdelar. Men jag kommer aldrig låta det avgöra hur jag ska leva. Det säger jag bara 1 gång.